Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Den gamle Målaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ga mle M ålaren.
I Uleâborg fanns en gammal och med aîîa
sma egenheter aktad man, målaren Toppelius. Han
var en klok gubbe, som med sitt gråa här, sin
skälmska blick liknade den af forntidens vise, som
skrattade åt allt.
Ehuru gubbens talang som målare ej kunde
jemföras med Titians eller Apelles, liknade han den
sednare dock deri, att utan afseende pä stånd eller
person hafva mod att utan krus säga rena sannin-
gen, der han tyckte behofvetså kräfde. Apelles
vågade påminna Alexander den store, att han borde
helt sakta yttra sin mening om hans arbete, för
att ej väcka de närvarande mâlargossarnes åtlöje,
emedan de förstodo konsten bättre än han. Så
var det i smått ett dylikt drag af frimodighet, då
var Uleåborgs-artist vågade säga sanningen ât en
gammal Tysk läkare, assessor Carger, som för sina
menskliga patienter sades nyttja mången alltför litet
mensklig kur, och nil med hetta förebrådde vår
hedersman några fel i den talk han höll pä att
måla.
»Dessa fel,» sade han, »tillstår jag, ocb jao-
framvisar dem helt redligt. Men ni, herr assessor
ni döljer edra misstag jmder jorden.»
En förmögen och i allmänhet något för strängt
bedömd, ehuru aktningsvärd man, som hette Chri-
Bundrade Minnen. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
