Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. En begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presten lugnades dock snart, då han fann, att
det var den i grafven nedramlade enklingen sjelf,
som han börjat jordfasta. Förskräckelsen hade sä
verksamt öppnat pastorns ögon, att han älven ge-
nast märkte, att det lilla liket saknades.
Det var qvar hemma, ty man hade glömt att
medtaga det.
Dödgrävaren skickades till grafölsgarden, för
att afhemta liket. Men vägen var läng, och innan
han hunnit återkomma, hade den trötta processio-
nens alla medlemmar intagit hvar sitt hvilorum på
den mjuka sandbädden. Med möda förmådde död-
gräfvaren ruska dem vakna. Da de återvände, hvar
och en till sitt, i den dunkla, svala höstnatten,
hade de ej allenast tillfälle att beundra de tin-
drande stjernorna, utan äfven det bländande skenet af
sjutton strålande solar. De kände sig helt förnöjda
öfver sitt, såsom de ansågo, väl fulländade värf.
Efter en ordentlig jordfästning, förrättad af
dödgräfvarerx, gömdes det lilla liket vid modrens
sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
