Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. En gammaldags begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20.
En g ammaldags begrafniiig.
Sorgligare än vanligt tycktes dödsklockan ljuda
den 20 Oktober 1788 och mörkret tidigare svepa den
korta dagen i sin hemska slöja, da svartklädda ge-
stalter med dystra ansiglen och tunga steg sågos
vandra pä den granrisbeströdda gatan till prostgår-
den, som ej lag långt ifrån kyrkan. De fleste af
dem voro klädda i svarta jackor med korta skört,
och valkar med knapphål på axlarna. Smala siden-
kappor hängde ned pä ryggen till smalbenet. Ett
schärp, äfven af svart siden, var knutet om lifvet,
med en ros vid sidan, jemte den svartbeklädda värjan.
De buro svarta strumpor och knäbyxor med spän-
nen af samma färg. Skorna voro försedda med
stora silfverspännen. Hvit halsduk, krås och man—
chelter, livita kaslorhandskar, näsduk med bred fåll
framstickande ur jackfickan, pudrad frisyr, stång-
piska och rund hatt pä hufvudet fulländade drägten.
Till kyrkan hastade, bedröfvade, både gamla
och unga, cjvinnor och barn, rika och fattiga. Alla
som ej voro med pä begrafningen ville dock visa
sin vördnad för den bortgångne och säga honom
af tacksamma hjertan det sista farväl. Ty deras
allmänt älskade själasörjare, prosten Stähle, skulle
nu begrafvas.
Kyrkan var illuminerad i sin sorgliga högtids-
glans, upplyst af flera hundrade ljus, prydligt ord-
nade öfverallt. I choret stodo höga kandelabrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
