Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. En gammaldags begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
med ljus, omkring den öppnade grafven, der liket
skulle jordfastas, innan det följdes till sitt sista
hvilorum, Stähleborg.
Menniskor stodo .pä kyrkbänkarna och på
sjelfva karmarna, i fönster och hvarlielst ett fot-
fäste kunde finnas. Dock stodo alla stilla vän -
tände, under en dödstystnad.
På gatorna säg man redan smä tiggargossar
springa, med begrafningsstrufvorna i hvita knyten,
dem herrarrie skickade hem till sina familjer. Detta
tillkännagaf, att processionen snart skulle begynna
sitt tag ät kyrkan.
Der stodo dörrarna vidöppnade, och nu sägs,
högt på en svårtbeklädd likbår, en svart likkista
med försilfrade plåtar och beslag långsamt fram-
skrida, upplyst af eu mängd lanternor och buren
af tolf sorgklädda bönder, i mörkblå kaftaner, svarta
halsdukar och bälten.
Kyrkvaktaren inkom först jch gaf en vink
med hatten ät orgelläktaren, samma ögonblick
som processionen befann sig uti kyrkdörren. Dä
upphörde ringningen, och orgelns toner, beledsagade
af tusende tårar, helsade den saknade döde för
sista gången. Med darrande stämma begynte or-
gelnisten eil begrafningspsalm, men djup rörelse
hämmade hans röst, så att församlingen blott med
suckar och gråt instämde. Två små gossar, bar—
hufvade och snyftande, i djup Sjorgdrägt, gingo
närmast liket i processionen.
Efter jordfästningsceremonien, sedan ånyo or-
gelns klagande ljud förklingat, återvände mången
af folkskaran, hvar till sitt, medan andra ville följa
den vördades lik till dess sista hvilorum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
