Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34.
Mouiuses Lisii.
Styrman Monius var en hurtig, redlig, flink
och rådig sjöman, da han befann sig på hafvet
och i dess stormar; men han sågs dyster, svårmo-
dig och nedslagen, sä snart lian hunnit hemmets
kuster. Då hans kamrater voro glade att komma
i den lugna hamnen, till de sina, under egen hyd-
das tak, återvände Monius hem med ett beklämdt
hjerta: ty den modige sjömannen kunde ej med
samma sinneslugn bära det husliga lifvets stormar,
hvilka här väntade honom, som elemehternas och
hafvets strider; ehuru äfven han längtade att fâ se
de käraste föremal han egde pä jorden, sina tre
små barn, frän hvilka han var tvungen att skiljas
endast för att skaffa dem uppehälle. Med smärta
nödgades han dâ lemna de späda i deras mors
vård, som var begifven på starka drycker, och i sitt
rusiga tillstånd grymt misshandlade de arma barnen.
Än slog hon dem eller nekade dem föda, än körde
hon de ’ späda varelserna ur deras varma bädd,
oklädda, ut i den kalla, mörka vinternatten, då med-
lidsamma grannar ofta herbergerade dé små och
dolde dem undan moderns raseri; eller ock gömde
de sig sjelfva ibland hö uti någon lada.
Lisu, den äldsta dottern, var ett ovanligt
vackert barn. Ehuru from, stilla och tålig af na-
turen, lag det något svärmande, obeskrifligt sorg-
ligt, men ej modlöst, i hennes stora dunkelblå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
