Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
ögon, livilkas ljungande eldblick doldes af mörka
ögonbryn, likt åskmolnet, som hotande skymmer
solens milda strålar. Det misshandlade barnet vå-
gade likväl sällan lyfta sin blick från jorden, utom
då den höjdes till Gud med en innerlig bön om
hjelp och tröst.
Lisus belsa tycktes dock. ej lida af den hårda
behandlingen. Hennes runda rosenkind bleknade
blott då, af förskräckelse, när modern misshandlade
hennes små syskon, dem hon alltid sökte försvara
och skydda för den rusiga moderns, raseri. Tåligt
tog hon emot den aga dem var ämnad och den
hon sjelf fick dubbel, endast hon lyckades alt rädda
de små undan den grymma behandlingen.
Till stor nytta och fröjd för den läraktiga
flickan, hade hennes far hyrt rum i sitt hus åt en
fru Hongel, som höll en liten pension för bättre
mans barn, Bland hyresvillkoren var ett förbehåll,
att åfven hans dotter skulle fä begagna hennes
undervisning.
Det sorgbundna barnet omfattades med mo-
derlig ömhet af den goda lärarinnan, som snart
lärde känna hennes olyckliga ställning i hemmet.
Hon sökte främst att ingifva henne förtröstan till
gud, håg för läsning och arbetsamhet. Lisu fick
äfven lära sig alla den tidens moderna handarbeten.
Men ju mera bildning den tolfåriga flickan tycktes
vinna, dessmera dyster och sluten blef hon, och
ville ej deltaga i sina skolkamraters lekar och nöjen.
Hon trifdes bäst vid sitt arbete och var så om-
tyckt för sin sedighet, ordning och flit, att till och
med den vildsinta modern begynte visa en slags
skonsamhet och aktning för sin alltid alfvarsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
