Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
allt tyst, likt grafvens lugn derinne. Ej en knäpp
hördes >förrän Lisus mor inträdde i stugan. Hon
kom för att fråga huru det stod till med dotterns
helsa, emedan hon trodde henne varit illamående,
da hon sist säg henne.
Folket i stugan svarade, »att Lisu i sin kam-
mare var sysselsatt med att söfva Sina barn, såsom
vanligt alla eftermiddagar.»
Modern knackade dä sakta på dörren, som
Lisu genast öppnade och lemnade öppen. Hennes
utseende var allvarsamt, men ej förvirradt; dock
hade det under de få timmar som förflutit, blifvit
så förändradt, att man hade svårt att i denna hamn
igenkänna den äunu i går blomstrande modern.
Ansigtet var likblekt, en kallsvett perlade pä den
höga hvita pannan, det rika mörka håret hängde
vårdslöst omkring axlarna, och en vild eld blixt-
rade ur den blick, hvarmed hon mötte sin mor,
i det hon sade: »Stig in! Frukta ej för mörder-
skan! Hon gör ej mera ondt.»
Modern neddignade af fasa vid den syn henne
här mötte.
Ofver en säng var ett rent lakan utbredt, och
ofvanpå lågo döde de tre små gossarne, i snöhv ita
skjortor, med leende min och korslagda händer,
rena och färdiga till svepning.
Lisu visade dem för sin mor, i det hon med
en hemsk glädje sade:
»Se, mamma! Nu skola de kära barnen al-
drig lida mer. Det är jag som frälst dem ifrån
alla jordens plågor och alla dess sorger. Min mor,
hade ni handlat sä mot mig, så kunde’man säga,
att ni en gång handlat moderligt. — Ja,» fortfor
hon, med af vansinnig glädje strålande ögon, »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
