Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej eLt ord till svar pä denna stränga dom
kom öfver den bleknande qvinnans darrande läp-
par. Helt slum -vacklade hon ut genom dörren.
I full förtviflan skyndade hon nu till sin mor,
der hennes äldsta son var på besök. Förfärad
öfver dottrens vanställda utseende, frågade modern,
»om hon var sjuk.» — Med konvulsiviska ryck-
ningar i ansigtet svarade Lisu blott ett kort »nej,»
tog sitt barn vid handen och gick hem med ho-
nom.
Likblek och förställd, passerade bon vid sin
hemkomst det yttre rummet, i det hon sade till
folket der, att hon »ej mådde väl, och ville ostörd
söfva sina harn.» Sedan tog hon, såsom hon ofta
plägade, nyckeln ur sin kammardörr. Inifrån hen-
nes rum hördes nu intet vidare än en sakta Tagg-
visa, den hon brukade sjunga, då hon söftle sitt
yngsta barn:
»Nuku, nuira, nurmilint«,
Väsy, väsy, västäräTiki!
Herra sinun herättääpi,
Villan varpo virvottaapi,
Koivuti oksa’ oikaseepi.
Nului, nuku, nurmilintu.» *)
Sedan vaggsången upphört, herrskade en döds-
tystnad derinne. Ett par timmar derefter hördes
åter den unga modern, med sin sorgligt Ijufva
röst, högt sjunga en begrafningspsalm, hvars toner
dränktes i ett qvalfullt hjertas tårar. Derefter blef
»Sof, sof, du torffågel,
Tröttna, tröttna, lilla a rla!
Herren uppväcker dig nog,
Risets qvist dig vederqvicker,
Björkens gren dig rättar.
Sof, sof, du torffâgell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
