- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
4

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rymder, der hans själ länge sväfvat, sökande det
ideal, som lian aldrig trodde sig finna pä jorden.
Den femtonåriga flickans bjerta genomsvallades
af en ovanlig värma i det ögonblick hon vågade
höja sin fornt nedslagna blick till sin medfadder.
Hastigt sänkte hon åter, blyg och förvirrad, sina
ögon’ emot golf vet; men den vexande purpurn på
hennes kind sade, att hon dock kände den eld-
blick, hvilken lik vårsolens varma strålar, som åter-
skänka lif ât en vissnande planta, äter öppnade för
glädjen hennes af sorgen tillslutna hjerta. Rörande
•var den fromhet och den barnsliga oskuld, som
tronade pä hennes snöhvita panna, tecknad med
fina, mörka ögonbryn. Det svarta harel flöt, opu-
dradt, i naturliga lockar omkring hals och axlar,
hvita ’som alabaster; hjertlig välvilja myste pä hen-
nes koralläppar, och ett uttryck af ren dygd gjöt
ett retande behag öfver hennes rosenkinder. En
liten fint böjd näsa förhöjde dessa behag, och en
m e n lö s fröjd smög ur de blåa, själfulla ögonen,
undan den länga, svarta silkesfrans, hvilken lik en
parasoll skyddade mot deras glans alla, s om vågade
betrakta dem. Hennes fina vext omslöts af en svart
sidenklädning, à la grecque. Marias klädsel var
alltid enkel, som hennes smak.
Denna stund, ifrån första ögonblicket, kände
begge att de funnit hälften af sig sjelfva, och att
de ^skulle tillhöra hvarandra för hela lifvet, ehuru
ej ett ord ännu dem emellan blifvit vexladt. Men
enligt gammal plägsed närmade han sig h enne efter
ceremoniens slut med en sockerkrona, den han
bjöd henne. För första gången sag man Wirén
nu darrande och förlägen, då han med sakta röst
bad om fadderkyssen. Den unga flickan gjorde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free