- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
17

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17
sa förnuftig lion eljest var; ty den älskade var nu
hennes allt: för honom hade hon uppoffrat allt,
som var henne dyrbart: för honom hade hon räd-
dat sig sjelf: blolt för honom kände hon sig ega
styrka att försaka hela verlden —* ty livad brydde
hon sig nu om den? Utom honom var hon ju
nu alldeles ensam och fattig, med sitt rika hjerta,
utstött ur den verld, som kallt, ehuru efter rätt-
visans lagar, bedömde det steg hon tagit. Hon
kunde dock ej ångra detta steg, lika litet som i
verldens ögon obefläckad återtaga det. Hon kände
sig nu, i den fria naturen och under Guds milda,
klara himmel, sa outsägligt lycklig vid sin älsklings
sida, hos honom, som var hennes hela verld, och
som med en helig dyrkan vördade hennes oskulds-
fulla förtroende till hans hederliga tänkesätt och
trogna bjerta.
Fåglarna qvittrade sina sånger, under den blida
vintersolen, frän toppen af de höga majestätliga
granarna, hvilka, likt gamla veteraner med snöbe-
strödd hjessa, paraderade på båda sidorna om lands-
vägen såsom skyddsvakter för de älskandes flykt.
Lisa åkte alltid baklänges, med ögonen fästade
pä den tillryggalagda vägen, eller pä sin älskade
matmoders ansigte. I en hast bleknade hon och
kunde ej frambringa annat än: y>der komma de!»
Som en blixt fattade Wirén tömmarna, och
först då de af skjutsgossens körande uthvilade
hästarna sträckte af i fullt fyrsprång, dä först såg
han sig om och igenkände den ena af de tvenne
karlarne, hvilka med löddriga hästar spände elter
dem i rådman F:s stora granna kursläda.
Snart lemnadas förföljarne ur sigte, och nu
först vågade Wirén se till sin Maria, som med
Hundrade Min nen. IIL 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free