Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klappande hjerta, l>lek, tnen leende emellan t<uar—
ne, blickade uppmuntrande i hans modiga, blott
för henne oroliga öga.
Men nu blef det en rigtig E ie-färd för Wi-
rén. De starka karelarena han körde tycktes ana
faran, och tällande nästan flögo de framåt i det
sköna solbeglänsta isföret. Den gajnla Lisa salt
rak som en spik pä sin plats, och tog i farten
en duktig styrkepris snus ur sin messingsdosa. Sa
bar (let af ungefär en timmes-tid; derefter begynte
hästarna tröttna. I detsamma blef Wirén varse en
biväg inåt skogen. Dit vände han nu sin kosa,
utan att känna hvart den bar, men han gjorde sig
säker att förföljarnes kursläda ej kunde komma
efter, emedan vägen var för smal.
Som Wirén nu tyckte att de voro i mera säker-
het, lät han hästarna fä pusta och lät gifva dem litet
foder, medan han intalade hopp och glädje i sin
Marias- up pskrämda och oroliga hjerta.
Dagen var redan långt framskriden, men in-
gen al de resande hade tänkt pä mat, förrän skjuts-
pojken med gråtande stämma gnällde fram ett:
»nälkä mulla on». *)
Lisa hoppade dä med ett skutt ned ifrån sin
höjd och framtog litet vin och bakelse, deraf hon
trugade sitt herrskap att smaka. Sedan tog hon
af de hålkakor, hon var försedd med, för hästarna
och sig sjelf. Hon slog nu tvenne kakor i tu på
sitt högra knä; sedan tummade hon, utan krus,
fingertjockt, gult smör på hvarje halfva, gaf tvenne
deraf ät1 g ossen och tvenne åt hon sjelf. Med lika
matlust, hvarmed hästariie förtärt sitt foder, hade
*) Jag är hungrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
