Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla troljenare. Med kopknäppta händer och
strömmande tårar bad bon: »Ack, förlåt honom!
Han känner dig ej, och vet ej huru kär du var
och är för hela var sliigt. Han vet ej, huru
troget du vårdat värt väl och min barndom,
ej huru du ensam var outtröttlig, du alla andra
tröttnade att vaka, när jag som barn låg i en svär
scharlakansfeber. Han vet ej heller, att min sa-
liga mor hade önskat att jag blifvit din maka ocli
ingen annans.»
Hon kysste den gråtande mannens händer, i
det han upplyfte henne.
»Goda S.— min olycka vill du ej,» fortfor
bon, »derom är jag säker och lackar Gud för det
min far valde dig, gamla hederliga vän, till sitt
sändebud: ty du kan ej göra mig så olycklig, att
du återför mig, lik ett offer lemnadt i ett vilddjurs
klor. Min far vill, att jag skall gifta mig med
magister G., som lyckats skaffa sig hans löfte om
min hand. Min far känner honom sä litet. Men
du, gode S., du känner den afskyvärda menoiskans
låga själ ocb vet alt jag måste hellre vilja dö, än förena
mitt öde med en så dålig varelse. Du vet också
huru oryggligt min fars ord är.»
»Ja, jag känner allt! nu allt. — Förlåt den
förskräckelse som jag förorsakat er,» sade S. Der—
efter föll han i djupa tankar.
Maria berättade imedlertid för sin älskling, att
S. var hennes fars förste kontorist, och beskref
huru troget ocb oegennyttigt han uppoffrat hela
sin ungdomstid och sina krafter för husets bästa.
Kort innan Maria for till Stockholm i"pensionen
bade hennes mor, som var sjuk, en morgon låtit
kalla henne till sin säng, då hon visat spär af tå—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
