Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S
rar, dem hön gråtit af glädje i en dröm: »A<;k!
hvad jag skulle dö nöjd,» hade hon sagt, »om jag
fick se denna dröm verklig, innan jag måste lerana
dig så ensam i verlderi och sä obekant med dess
försåt och faror. Du är nu blott tretton ar; men
glöm dock aldrig, att min varmaste önskan hade
varit att se dig förenad med S. Tro dock ej, att
jag skulle vilja binda dig genom något löfte. Nej,
mitt älskade barn, mätte ditt förstånd och ditt
hjerta bestämma ditt val; och Gud välsigne det!»—•
»Ja, jag är viss om att den gode anden skall väl-
signande se ned pä värt förbund,» sade Maria rörd.
En tär darrade i Wiréns ögä, då han räckte
den tankfulle S. handen, och bad om hans bro-
derliga vänskap.
»Vi känna hvarandra för litet ännu,» svarade
S. med välvilja, i det han vänskapsfullt tryckte den
tillbjudna handen. Derefter vände han sig till Ma-
ria och sade: »ffvart vill mamsell nu resa?»
»Till Stockholm , bästa S.,» svarade hon, »eller
till Norrige, för att gifta mig efter mitt hjertas val,
med den enda man pä jorden, som jag kan och
evigt skall älska.»
Med en manlig tär i ögat och undertryckt
känsla sade S.: »Jag följer er dit, för att blifva er
giftoman.»
Nu tryckte han med en sådan styrka Wiréns
hand, att denne var nära att uppgifva etL rop.
Men S. yttrade blott: »nu först är jag din verklige
vän!» — och han skyndade ut i det fria.
Wiréns känsliga hjerta förstod att värdera en
sådan vänskap. Han kände sig lika lycklig af tan-
ken derpå, som hans Maria, och glad skyndade
han att betala skogsmannen för hans besvär, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
