- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
27

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27
gjorde hästen clock tusende krumsprång och ka-
prioler, reste sig på bakbenen och tvärstannade
slutligen, och detta på den raka och släta vägen,
der intet hinder eller den ringaste yttre orsak der-
till kunde upptäckas. llvarken med godo eller
ondo kunde han förmå hästen alt gå vidare. Men
snart försvann hans lilla fö rtret häröfver af förskräc-
kelse, dä han säg bakom sig Wiréns hästar komma
skenande i fullt sträck, oaktadt både Wirén och
skjutsbonden med alla krafter sökte hejda dem.
Maria satt orörlig, stum och blek som en
snöbild i släden, och Lisa, med bahytten öiver
ögon och näsa, knöl krampaktigt den blanka mes-
singsdosan i den ena handen, under det den an-
dra höll en större kaffepanna och en fladdrande
snusnäsduk, hvarmed hon vinkade om hjejp, i det
hon med en gråtande stämma ropade: »adjö! adjö!»
i det ögonblick hästarna med blixtens hastighet
ryckte förbi den istadiga hästen, som haraf upp-
eldades, sa atl han genast följde efler i lika fart.
Länge fortfor Lisa att ropa sitt »adjö! adjö!» till
de orörliga skyhöga granarna och de skrämda snöri-
porna, som utan medlidande flaxade af inåt skogen.
Rysligt skön var anblicken af de starka och
vackra skenande hästarnes fart på den släta, isbe—
glänsta och raka landsvägen, som gick emellan en
tjock och majestätlig granskog, hvars gröna färg
starkt afbröt emot den rena snön. Nymånens klara
strålar och trädens af en lält vind rörda grenar
tycktes bilda underliga, fantastiska figurer, likasom
varnande skuggor, jagande livarandra, för att teckna
vägen till den brantaste och högsta kanten af Kemi
elf» der man alllid, äfveri med mycken försigtighet,
ej ulan lifslara kan nedkomma, emedan den öppna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free