- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
30

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50
som säkert sjelf ej bar mänga timmar c[var i denna
verlden.» Darrande tog Stina pärtan och ville ga.
Men Maria, uppvärmd vid sin älskares bröst,
gaf just nu genom en suck tecken till 1if, och i det-
samma uppslog hon likasom frågande, helt förvir-
rad, sina dunkla ögon emot sm älsklings. Ett him
melskt leende drog sig öfver hennes stela läppar,
och hon afdomnade äter. Man kan ej besknfva
Wiréns känslor härvid, men hans sista styrka öf-
vergaf honom, sä att han neddignade på en bänk.
Gumman tog i detsamma medlidsamt hans ljufva
börda pä sina armar och bar den in i sin dotters
varma kammare och till hennes värd. Sedan åter-
vände hon till den döende herrn, om hvilken hon
sade; »11vem hade kunnat tro, alt han sjelf skulle
här blifva ett lik, i stället för del han bar?»
Den välmenande gumman föresatte sig att nyttja
alla sina huskurer, för att vederqvieka honom.
Da hon sedermera äter begaf sig till dottern,
soin under tiden sysslat med Maria, berättade lion.
»Det hade varit stor synd att låta en sä ung och
vacker herre dö. Derföre körde jag i honom först
en dugtig kopp med liljekonvalje-bränvin. Sedan
hade han ej mera mycket att säga. Jag gjorde
fa yad jag tyckte skulle bekomma honom väl; tog
honom som en garnknippa pä min rygg och bar
honom i badstugan, der vi hela dagen låtit-elda
sa varmt att man kunde steka strömming pä väggen.
Der lade jag honom uppä lafven, och slog löylya *)
sa starkt, att jag, som är sa van dervid, knappast
förmådde andas. Sä tog jag en qvast af björkris
med löf pä, väl blött i hett vatten; dermed piskade
*) Imman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free