Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
modoft: sâ ljuft och sorglöst slumrade hon nu,
med de små händerna, efter bönen ännu samman-
knäppta, öfver- bröstet. Det mörka håret flöt i
ofängslade lockar omkring den "fina, i ett hvitt la-
kan och ett lätt täcke draperade gestalten.
Endast några få för jordlifvet saliga ögonblick
betraktade S. den sofvande. Tvä varma tårar rul-
lade nedför hans bleka kind, bevis uppâ, att hjer-
tat, som lidit af kölden, dock ej det minsta svalnat
i sin värma för den kära skyddslingen, nu dubbelt
kär för honom, sedan han visste att han frälst
hennes lif. »Gud gifve,» suckade han, »att det
skett till hennes lefnads lycka!» Med denna hemliga
tanke smög han sig sakta bort. Äfven han skyn-
dade nu in i den varma badstugan, der han ville
qvarstanna öfver natten och sköta sig ensam.
Om morgonen, dä Wirén vaknade sent, kände
han sig blott litet yr i hufvudet, men hade ingen
pläga. Hans första tanke var Maria.
Nu inträdde värdinnan, af hvilken han fick
höra, »att Maria sofvit godt hela natten och var
redan klädd, men hvilade sig ännu litet på sängen.»
Lisa hade sagt, »att kaffet skulle drickas inne
hos mamsell, i fall herrn orkar upp.» Hastigt och
glad klädde Wirén sig i de torra bondkläder,
som hans Iäkarinna lånat honom. Men krafterna
sveko honom, sä att han äter måste kasta sig pä
sängen.
Snart hörde han någon tassa omkring bordet
och slamra med kaffekoppar. Det var en bond-
flicka. Men hvem målar hans glada öfverraskning,
då han i den lilla näpna bondflickan, som stod
framför honom med kaffebrickan, igenkände sin
Hundrade Min nen. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
