- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
32

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liuset för att hjelpa honom rädda bvad som räd-
das kunde. Skjutsgossen, som först återkom, be-
rättade huru rådig och tilltagsen S. härvid varit.
Nu hördes skrik och hojtande pä gärden, och
Lisa, som hastigt lemnat sin kikare, stod nigande
pä trappan, med en hel spilkum rykande kaffe,
som hon bjöd den frusna S. Men han frågade
endast: «Huru mâ de unga?» utan att se hennes
rykande välmening, eller att höra det granna tal
Lisa ämnat honom efter sitt1 »jo bra.» — Han
skyndade tillbaka alt lijelpa slädarne genom den
smala grinden in pä gärden. Allt uti dem var i
behåll, men genomvâtt, sâ att Lisa fick full sys-
selsättning med att. torka och ställa allt i ordning
före fortsättningen af resan.
När S. steg in i den varma stugan, var han
helt blåblek i ansigtet. Hans kläder voro sâ isiga,
att han ej kunde böja sig. Kockarna voro sam-
manfrusna i hvarandra, så att den ena följde med
den andra, dä han skulle taga dem af sig. Der—
före lät han dem sitla qvar. Och sâ sakta, som
det var" möjligt för den skramlande isen i klä-
derna, gick han att ett ögonblick titta pä den sof-
vande Maria i Stinas kammare, för att öfvertyga
sig att hon Iefde.
Han blef hänryckt af den sofvande Marie-bild,
han såg för sig. En feberpurpur målade i öfver-
jordisk glans hennes späda hvita kind, på hvilken
en tär hvilade, under det en annan ännu hängde,
glimmande som en klar diamant, i ögats mörka
silkesfrans. Den bönhördes heliga lugn tronade på
hennes panna, förtröstan och barnslig oskuld om-
kring den leende munnen. Öfver hela hennes vä-
sende tycktes en tröstens engel hafva fiägtat val-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free