Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Runebergs barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
storskrikande nedför trappan in till värdfolket, i
det hon ropade, att taket fallit ned deruppe och
»dödat hennes Ludvig, den beskedliga gossen.»
Gumman var förtviflad.
Helt förskräckt sprang husvärden (en guld-
smed) med sina sex arbetare uj p ät vinden, lör
att resa upp taket. I trapporna och förstugan
svuro de /öfver smörjan de klefvo uti (den varma
gröten). Men då de sa manstarka instego i ung-
herrarnes rum, blefvo de helt flata alt se dem alla
inbegripna i sina djupaste studier, helt stilla sit-
tande pä sina platser, ulan att minsta tecken till
någon skada eller oordning syntes i rummet,
Moster stod nu som förstenad af häpnad.
Med stirrande ögon och öppen mun, gapade hon,
än pä den förtörnade värden, än pä hans gesäl-
ler, än på de flitiga och allvarsamma gossarna,
hvilka tycktes vara helt förundrade öfver alt blifva
störda i sin läsning af en sa oförmodad visit. Vär-
den med alla sina gesäller, förtretade och langnä—
sta, återvände till sin verkstad, i det de snäsande
sade till den förvånade gumman: »Moster är ju
galen !»
Ingen annan än Ludvig kunde öfvertyga gum-
man , att det varit en synvilla som sä skrämt
henne.
Men sedan dessa skoltidens fröjder voro förbi,
måste den sextonårige ynglingen ut i verlden, för
att i mödornas, försakelsens och erfarenhetens
skola arbeta för sin ännu mörka framlid, och en-
sam hjelpa sig fram, pa sin akademiska bana i Åbo.
Mången gång kunde den finkänslige ynglingen
umbära det nödvändigaste, hellre än han ifrån hem-
met ’emotLog den minsta bjelp. Hans far, en ui~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
