Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. G. H. Mellins föräldrar och barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För det att mamma nu straxt skulle hitta dit
och se mig der, när mamma känner milt gömställe.»
Skrattande lemnade nu den goda modern hela
spörjsmålet.
Yid ett middagsbord för fremmande hände
det, att någon äfven fyllde barnens vinglas. Genast
tog Gustaf sitt glas och tömde det i botlnen. Då
hans mamma förebrående sade: »Gustaf! Guslafl
gick det dig ej i hufvudet?» svarade gossen helt
lugnt: »Nej, det gick i magen.»
Dä efter bataljen i Revolax hela prestgarden
med dess otngifning blef aftagen, framställde mo-
dern för Gustaf denna tafla, sägande: »Känner du
igen detta ställe ?»
»Nej,» svarade den enstafvige gossen.
Ilelt bekymrad sade hans mamma: »Ser du
ej, alt det är Revolax’ prestgârd, vårt hem?»
Gossen leg, men betraktade noga ritningen.
»Tycker du ej att det är likt?«
»Nej.»
»Nä, livad felas bär, som ej vore likt?»
»Pönkkän pä förstugudörren,» sade gossen alf-
varsamt.
Då föräldrarna med sina barn flyktade undan
för fienden, hade man med en lång stör (pönkkä)
tillslulit förstugudörren, som saknade yttre läs.
Sedan vi nu lärt känna några drag af vår för-
fattares öden och egenheter i de spädare åren,
vilja vi återvända till Mellinska familjens öden på
Thuns kyrkoherde-boställe.
Fru Mellins helsa hade lidit af krigets oro—
ligheter och skräckscener; men hennes mans ömhet
beredde så mycken trefnad omkring henne i det
nya hemmet, att hon snart någorlunda återhemtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
