- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
89

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Toppinen och Engelskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89
Ell dundrande bröllop följde straxt eller lys- .
ningen; och Wilhelm Berg anlog namnet Toppinen
efler sin svärfar ooli hemmanet, dit han nu flyt-
tade. Han blef bonde, ej blott till namnet, eller
dermed alt han anlade bonddrägt, men han sågs
alllid främst ibland sina arbetare i skog, på åker
och äng. Han blef ett mönster för Jandtbrukare
deromkring genom sin klokhet och arbetsförmåga
vid jordbruket. Hans unga, oskuldsfulla hustru
var afven förståndig i landlhushällning. Alltid vän-
lig, fryntlig och glad, spred hon trefnad omkring
sig, så att främmande ifr-än staden ofta öfversväm-
made det gästvänliga huset, der de kommo att
njuta af landtlifvels och sommarens behag. Ung-
domen fick ofta tillåtelse att fara dit ett par dygn
förut, hvarefler föräldrarna om söndagseftermidda-
gen kommo efter, då den jubilerande ungdomen
var dem till mötes och sedan gjorde allt sitt bä-
sta i spräng och lekar, för alt roa de goda gamla.
De återvände derefler gemensamt ifrån det sä
trefligt fria, dock oskuldsfulla landtlifvet till sta-
dens tvang, der etikettens slafbojor buros lika
allmänt som i vida större städer.
Dä någon förundrade sig deröfver, »att det
här ännu gick an, att unga bättre fruntimmer och
herrar fingo tillåtelse alt sä utan någon Argus,
roa sig pä landet», svarade en af de unga damer-
nas mödrar: »Gud ske lof, för det vi utan min-
sta fruktan kunna tillåta vara döttrar att resa om-
kring verlden, lika säkert ensamme, som om de
vore under våra egna ögon. — Hvad glädje hade
man eljest af deras uppfostran?» tillade den lyckliga
modern med lugn säkerhet.
M en vi vilja återvända (ill Toppin en. Ha n

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free