Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Toppinen och Engelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
och lians unga, fryntliga gumma valdes alltitl till
värd och värdinna vid landtliga högtidligheter, der
allt dä tillgick slädadt och ordningsfullt.
Toppises husliga sällhet ökades genom flera
beskedliga barn, dem han tidigt öfvade i landt-
liga göromål, och lät undervisa i religionen, skrifva
och räkna. Sedan fingo de sjelfve välja yrke eller
stånd; men alla blefvo de vid faderns.
Yid en sockenstämma valdes tvenne bönder,
alt pä socknens vägnar göra en resa till konsisto-
rium i Åbo, angående något ärende som rörde
Limingo pastorat. Sunila, en gammal aktad bonde,
och Toppinen fingo detta förtroende.
Framkomne bemöttes de hyggliga sändebuden
med mycken aktning i de hus der de blefvo kände.
I synnerhet voro flere af Toppises fordna ung-
domsvänner glade att se honom. Bergsrådet Julin
hade bjudit dem till en middag. Då han före-
ställde sina gäster för sin engelska fru, tillade lian
artigt: »Här ser du nu, min Emmy, att vi också
i Finland kunna vara stolta öfver våra landsmän,
äfven i bondeståndet«.
Man satte sig till bords. Den vänliga värden
talte finska med Sunila, och värdinnan litet bruten
svenska med Toppinen, hvarefter hon på engelska
sade till sin man: »Yet du, Junne, jag har aldrig
i England sett sä bildade och hyggliga bönder
som desse». Hennes man log; men rodnande sva-
rade Toppinen på engelska:
»Detta är det största beröm, s o m någon kun-
nat gifva vårt stånd här i Finland».
Den unga frun blef i sin tur helt förlägen,
och sade: »Man har narrat mig- J åren blott
utklädde till bönder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
