- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
96

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bondbröllopet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

återvände hurtigt, i spetsen för silt arbetsfolk, till
ängen. Sist i tåget sägs Ero, blek och vacklande
i sin gång, lik en dödsfånge, hvilkens dom nyss
blifvit afkunnad. En grannkvinna, som mötte ho-
nom, frågade »huru länge han legat sjuk,» men
fick intet svar. ’
Dagen derpå låg den olycklige Ero verkligt
sjuk, i full feberyrsel. Mor och syskon vakade
vid hans sjuksäng i fyra veckor. Men längst och
trognast1 satt der dock den gamla Brita, som hellre
skötte sin sjuka-, unga och vackra fästman, än sina
sextio klafbundna nöt, dem den sörjande Ännu i
sin tur fick vårda. Hennes enda trefnad var nu-
mera i fähuset, der hon obemärkt kunde få gråta.
Hon tyckte, att fanaden hade mera medlidande
med hennes sorg, än menniskorna, ty då hon klap-
pade de förra och tänkte på sin Ero, slickade de
hennes trogna hand. Men de sednare hade för-
bjudit den arma flickan att se, tänka eller tala om
den älskade sjuke, som nu var henne mera kär,
än hon n&gonsin anat. I sin sorg utropad^ hon
ofta med tusende tårar: »Store Gud! hvarföre fick
ej jag vara den förstfödda dottern, eller Ero sin
fars äldste son?» Aldrig fölidet den fromma flickan
in att tänka på någon orättvisa i lagskipnmgen
eller i gamla häfdvunna seder. Hon beklagade
blott sitt olyckliga öde, och bad Gud att kunna
bära det med tålamod.
Under sonens sjukdom syntes fadern ännu
mera alfvarsam än vanligt, men tillika nöjd och
undergifven Guds behag, antingen sjukdomen skulle
slutas med lif eller död. På främmandes frågor
om sonens tillstånd och livad sjukdom han hade,
svarade gubben Ollila, såsom bondfolket vanligtvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free