Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Spöket på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon nästan afundades den okändas Iycksa-
liga lott.
Hon biet i detsamma belt nara varse en met
upphöjd graf, och igenkände i den sin välgörares,
prosten Rajalins och hans frus hviloställe. Här
nedsönk hon, stilla bedjande, pä knä, välsignande
med tacksamma tårar de godaé stoft, hvilka i nöd
och elände så ofta räckt det arma barnet en
hjelpsam hand. Uppstigen, höjde hon tröstad och
hoppfull en längtande blick till ,återföreningens
verld, hvarefter hon återvände med lättadt hjerta
och lättare steg till bröllopsgården.
Pä vägen mötte henne de lyckliga och lef-
nadsglada ungdomsvännerna, hvilka gått att söka
den försvunna Julma, som nu blef af alla brydd
för sin langa, ensamma och hemlighetsfulla van-
dring.
Sällskapet satte sig vid sin återkomst genast
till det upprågade frukostbordet. Men snart blefvo
de afbrutna af några bönder, hvilka till allmän häpnad
berättade, huru de, som tidigt varit uppe i kyrko-
tornet, för att klämta heligt, och sålunda tillkän-
nagifva den kommande dagens högtid, hade sett
en spöklik vålnad uppstiga ur den Rajalinska g raf-
ven och uppehålla sig derinvid visst ett par timmar.
Att de sett denna syn, voro de färdige alt med
ed bekräfta. Gästerna betraktade den ena den
andra under några ögonblick. De visste ej hvad
de skulle tro om saken.
Da uppsteg från bordet den bleka, magra och
hvilklädda Julma. »De tala sanning», sade hon.
»Jag är spöket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
