Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Spöket på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
mm såg i hennes ej sällan af m enniskor misskända
hjerta, och alltid var dess enda förtrogne.
Den fattiga flickan hade ej fatt någon annan
uppfostran, än den hon, lik en blind höna som
snappar upp ett korn, här och der kunnat för-
värfva sig sjelf, sä att hon genom ett träget arbete
i ett ansvarsfullt kall kunde försörja sin mor, hvars
enda stöd hon var.
Under en tid af tretiosju ar fick hon också
den glädjen att, såsom nitisk barnalärarinna, fägna
sig ut ett oafbrutet förtroende af de hederligaste
och ömmaste föräldrar.
Det vackra landskapet här, som förgylldes af
midnattssolens glänsande stralar, lockade Julma ut
i det fria, för att med ren, andaktsfull beundran
betrakta Skaparens storhet i det minsta grand af
den sköna, nyss vaknade naturens lefvande tafla,
eller den klara, blå himlen. Men vemodsfull sjönk
hennes blick i stoftet, da hon sag sig, nästan
omedvetet, inkommen på kyrkogården, der de hä-
dangangne med afundsvärdt lugn, fredligt förenade,
knutit det eviga brödrabandet.
Anspråkslösa minnesvärdar, hvarmed saknaden
utmärkt grifterna, bekransade i nattsolens dunkla
glans foten af det nya templet, som vördnadsbju-
dande herrskade i helig stillhet öfver den gamla,
invigda jorden.
Alla fåfängans eller verldens glädjeämnen för-
svunno här för de höga och ädlare känslor, som
uppfyllde den unga flickans själ, hvilken nu med
eit högtidligt alfvar hvilade vid det förgängliga på
jorden. Hon läste pa ett enkelt kors.
»På grafven korset ställs till slut,
Till tecken alt da lidit ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
