- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
122

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spridda scener från Uleåborgs brand d. 23 Maj 1822 - 18. Timboms död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122
af frun, för att berga något guld och silfver eller
annat livad de Lade dyrbarast, ty elden var redan
i garden.
»Jo visst. Allt annate, svarade borgmästarin-
nan förtretad. »Tro intet, alt jag ger fram några
nycklar eller låter några saker föras ut härifrån,
innan de ordentligt blifvit uppskrifna.»
»Här är ingen tid att förlora», blef svaret,
och man bergade bvad man kunde i hast.
»Ta inte Timbom!» ropade den mera förtör-
nade, än förskräckta borgmästarinnan, då hon säg
sin man bortbäras af herrarne. »Ni far inte ta’
Timbom utan mej, och utan strumpor.»
I detsamma omsveptes fru borgmästarinnan i
sin röda shawl och en kappa, af su starka armar,
alt hon ej vågade göra motstånd. »Låt mig först
taga helst papiljotterna af mig!» skrek hon dock
ännu dä hon redan satt på gatan i en chäs, som
långsamt körde efter Timboms bår åt Kajana tull.
Snyflande friserade borgmästarinnan nu sina lockar,
i det lion brummade öfver dem, som tagit Timbom
utan strumpor och henne med papiljotter och öp-
pen klädning. »Men Timboms hafversoppa», kla-
gade hon, »lemnades i källarhalsen och droppfla-
skorna i kakelugnskrubban. Hvad skall Timbom
nu få in en gång i timmen, och hvad skall dok-
torn säga, när han kommer?»
Sä jemrande sig följde borgmästarinnan i sin
mans släptåg. Hennes enda tröst under vägen var
den tunga nyckelknippan som, på en silfverkrok i
hjertform, troget satt vid hennes venslra sida, och
utgjorde ett stillande plåster för hjertats sveda, det
hon tänkte på ullstrumporna, hafversoppan och
droppflaskorna, hvilka lemnats oinläsla derheruma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free