Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Brandens orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mersrådet Bergbom. Hon sade sig e j haft minsta agg
till desse eller deras familjer: men den onde hade
ingifvit he nne den föresatsen att bränna staden, der
bon utan klander tjenat i flera hus. lin dag, då
hon varit ute för att aflemna färggods hos färgaren
Papé, hade någon af betjeningen der snäst henne.
Samma afton hämnades hon dermed, att hon an-
tände en vedtraf om 40 famnar, som stod pä la-
pés gärd, hvarefter hon äter skyndade till Muhos,
der hon bodde.
Men då brottslingen säg den svarta rö ken och
huru eldskenet flammade mot bimmelen, kunde
denna eld ej vara mera brännande, an de samvets-
kval, hvilka nu begynte rasa i hennes bröst. Pä
tjugu Sr vågade synderskan ej lyfta sin blick mot
himmelen, af fruktan att ännu se den förfärliga
elden, hvars flammor hade antändt den tärande
glöd, som derefter alltid brann i hennes samvete,
»värre än helvetets plågor», sade hon.
Qvi’dande och vrålande vred sig mordbrän-
rserskan som en mask, och böjde sig pä sträbäd-
den som en sprätlbäge, i det hon med raseri bet
i den handen som påtändt mordbranden, sä att
ådror sprungo, och med gnisslande länder sönder-
tuggade bon den tunga, som biktat den fasliga
gerningen, hvarefter hon u pp g af , andan och qvar-
lemnade det förfärliga brottets stämpel i sina för-
vridna anletsdrag. i o
För de härvid närvarande reste sig håret at
fasa, och presten, som trott sig ensam hört den
hemliga bikten, skyndade tigande, blek och dar-
rande hem, att bedja för den olyckligas sj.ih
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
