Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Den enda vagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
2T.
Den e nda v agnen.
För omkring ett halft sekel tillbaka var det
endast landshöfdinge-familjen i Uleflborg som åkte
i vagn, tin stor fröjd för alla åskådare sä inom
som utom hus, då den granna vagnen passerade
förbi dem. Största njutningen hade dock troligen
den samhällsklass, som vagnen sällan fick hinna
förbi, liemligen gatpojkarne, af hvilka den alltid
sågs omringad, i det de galopperade i kapp med
de stolta hästarne, hvilka aldrig lemnades försprång.
De fria, glada gossarne voro härvid kanske lyck-
ligare, än de bleka, snörda damerna i vagnen,
hvilka, tillika med hela ekipaget, de yra, lefnads-
friska gossarne betraktade med lika stor fröjd som
den, hvarmed familjen derinne skulle åsett det vack-
raste skådespel.
Så tyckes måttet af glädje i denna verld oftast
vara lika delad, ehuru ifrån olika synpunkter be-
traktad. Om man med denna vagn jemför verl-
dens flärd och vanliga gång? och mäter den fat-
tiges glädje med pojkarnes omkring vagnen: hvem
kan då säga hvar lyckan eller glädjen är störst, i
palatset eller kojan? Kanske fukta i det hela flera
och bittrare tårar den gyllene bojan än tiggarstafven.
En dag hade en liten snäll flicka illa klämt
ett finger emellan en dörr. Barnet sprang stor-
skrikande: aj! aj! in till sin far, för att få fingret
ombundet. Då i detsamma landshöfdingens vaga
passerade förbi, glömde den lilla, vid dess anblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
