Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Finnarne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, med en hastig blixt i ögat, till den muntra
spekrSkan, som ännu grinande betraktade honom.
I samma ögonblick vår Finne sade till honom:
»vill tu ha ett örfil», lag den fina herrn, träffad af
en sådan, hastigt och oförmodadt framslupa under
bordet, hvarefter sjömannen helt lugn gick att i
ro, lycklig och nöjd, äta af sina möglade iirter pä
skutan. Ingen af de närvarande hade den artig-
heten att följa honom.
Hela denna tilldragelse hade fadern alldeles
obekymrad åsett, under det han ät sina par por-
tioner kål.
»Befalls det kanske en portion till?» sade den
uppskrämda jungfrun, nu helt vördnadsfull.
»Ja, mat», fick hon till svar.
Hon frambar äter en tallrik af samma rätt.
Skepparen ät ännu denna portion, men såg miss-
belåten ut och svarade häftigt, på flickans artiga
fråga, om han befallde mer: »Ja, ja, mat, mat.»
Jungfrun, helt förnöjd deröfver, att hon så väl
gissat till hans smak, frambar den fjerde portionen
kål. Men nu förmådde vår skeppare ej längre
styra sig. Rodnande af vrede skrek han: »Inte
mera kalia, menniska!» och gaf ett så kraftigt slag
med knuten hand under tallriken, att denna flög i
taket: och den lilla förskräckta skönheten stod der,
midt i förödelsen, under den nedregnade kålen
och porslinsbilarna, med tårfulla ögon och öfver-
sköljd med en soppa, som hon nu hjertligt ön-
skade hade varit klar buljong; ty då hade hennes
paryr ej fått en enda fläck.
Vår Finske skeppare ångrade genast sin häf-
tighet, och aftorkade den skönas tårar med en
Hundrade Minnen. ’’’•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
