Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. L. H. Keckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock, dä gubben var vid nordanlynnet och såg
sina talangfulla döttrar någon söndagseftermiddag
fördjupade i lektyr eller musik, alt han som ett
yrväder for genom rummet och, utan tanke eller
att väga orden, brummade:
»Här sitter ni och läser om brusande häckar
och susande bäckar. Ni sjunger och basunerar på
cittran om cupidoner i plutoner, som lefva af dagg-
droppar och månsken. Tag spinnrocken och spinn ,
så gör ni nytta.» Derefter lemnade gubben i vre-
desmod dörrarna vidöppna, och skyndade att äfven
i de andra rummen hålla passande föreläsningar
för sitt tigande auditorium.
Sedan den brummande gubbens fromma, kära
maka, hvilken förstod att lik en åskledare skingra
och leda de mörka molnen ifrån sin mans panna,
redan länge hvilat i grafvens lugn, och äfven styf—
barnen bodde under eget tak, skiljda ifrån faders-
hemmet, blef det tomt och ödsligt för den mera
ensamme familjfadern, hvars oroliga lynne liknade
klimatets väderlek i April, hastigt omvexlapde ifrån
stormvindarna till stiltje, från vinterköld till som-
marvärme.
Vid nordanlynnet var gubbens förnämsta läro-
sats den: »att fruntimrens önskningar eller vilja
(om de våga visa en sådan) aldrig bör uppfyllas,
ty då bär det till fanders, om man rättar sig der-
efter.»
Denna sats hade gubben hakat sig fast vid,
då han en eftermiddag, såsom vanligt utan tillfäl-
lig anledning, predikade för sin omgifning. »Att
sä sker», fortsatte han, »derpå har man ju bevis
alltifrån verldens skapelse. Ty hade ej Adam varit
en mes, sa hade han i det ljufliga paradiset låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
