- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
157

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. L. H. Keckman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157
sin snåla och högfärdiga gemål fä smaka ris, hem-
tadt frän kunskapens träd, i stället för äpplet; och
då hade vi sluppit mycket ondt, fått spara in de
penningar, hvilka nu gä till utländingen för onö-
dig paryr och grannlåt, och vi hade fått sola oss
i paradiset utan bekymmer om kläder och föda,
blott roat oss med att äta fikon, russin, plommon,
oeh ändå sluppit den förb.... tandvärken (som
just nu besvärade gubben) och andra plågor. Men,
Gud bevars, Adam skulle vara artig kavaljer», fort-
for gubben helt förtörnad, »och sade till sin sköna,
som ville äta af den förbjudna fruklen — ser ni
just derföre att den var förbjuden —: »Jaha, min en-
gel, här har du äpplet.» Gubben blef vid minnet
häraf sä uppbragt, alt han ännu häftigare fortfor:
»Sä begynte -fruntimrens anspråk redan der.
Rågan pä dumheten var den, dä också Adam
sjelf bet i äpplet. Men si, svälja kunde han dock
ej; ty biten fastnade den syndaren men heders-
mannen i halsen, då han kom till liten eftertanke.
Sedan fick han nog ångra sin obetänkta artighet,
då han och hans snåla Eva af engeln med svärdet
kördes ur paradiset. Men jag hade gifvit honom
på ryggen dermed, selkään mina olisin a ntanut; det
hade ban förtjent, sen hän olis ansaannut.» — Da
gubben var ifrig, brukade han öfversätta sina ord
på Finska, för att gifva dem mera eftertryck.
Efter denna storm emot det första paret följde
åter stiltje och lugn i Keekmans lynne.
Med ett solklart ansigte vände han sig nu til!
sin egen, enda, sköna dotter, som varit åhörarinna
till den hårda domen öfver paradisets invånare.
Yänligt frågade han henne, »om hon ville gå på
den granna balen, som i afton var tillställd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free