Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Skeppsbrott på Carlön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årstiden, då någon af hans ungdomsvänner Lad
honom göra sällskap på ett segelfärdigt fartyg,
med hvilket denne jemte flere andra ynglingar
skulle följa såsom passagerare.
Oaktadt sin ungdomliga lust för sjöväsendet
och det glada sällskapet af flera unga kamrater,
fick Hoffrén dock ej sin fars tillåtelse att taga denna
väg. Men da vädjade den bedröfvade, så käre,
ende sonen till det svaga modershjertat. Innerligt
bedjande sade han: »Antakaat mamma kulta! minun
mennä merta myöten.» *) En mindre öm moder än
hans skulle ej kunnat motstå en sä hjertligt bedjande
sons önskan, och snart utverkades äfven faderns
bifall. Reseffekterna flyttades således ifrån å kdonet
till det segelklara fartyget.
Smärtsamt rörande var afskedet i syskonrin—
gen, då den sköna, kära, ende sonen, ulan aning
att det var för sista gången i sin barndoms heliga
fristad och i denna verld, gråtande låg vid de hulda
föräldrarnes bröst.
Nästan medvetslös för allt annat, än det smärt-
samma minnet af de sista tårarnas stund i hem-
met, stod nu den äfven eljest alfvarsamma ynglin-
gen på fartygets sida, stirrande i det brusande haf-
vet, mörk och sluten, medan fartyget med pilens
hastighet flög för’ stormvinden.
Klyfvande de skummande böljornas massor,
tycktes skeppet göra sin yttersta ansträngning för
att undkomma från de tvenne mäktiga elementer,
hvilka kämpade omkring detsamma. Men det lik-
nade snart blott en kastboll, en stridshandske, som
de väldiga kämparne, hafvets och luftens beherr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
