Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Snellmanska slägten, Castrén och Lönnrot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Efter en artig helsning sade den resaode, be-
kymrad öfver sitt åkdon: »Kan herrn säga mig huru
jag skall fä tala med en smed? Jag har kört min
kärra i stycken.»
»Tala pä, som vanligt», s varade målaren, hvil-
ken skickligt förde sin pensel.
»Huru skall jag förstå det? Skulle ni kanske
sjelf vara smed?»
»Något ditåt», svarade målaren leende.
»Det vore en god sak. Men», sade den re-
sande, »jag måste äfven vända mig till en sadel-
makare; ty seldon och allt tarfva iståndsättning.»
»Fortfar da», svarade den lakoniska målaren.
»Ja sä, herrn är da sadelmakare också?»
»Något», blef svaret.
»Hvem har gjort den nätta chäsen, hvarmed
herrn är sysselsatt?» frågade den beundrande re-
sande.
»Jag», svarade målaren, utan att se upp från
sitt arbete.
»Förträffligt!» utropade främlingen, helt glad.
»Herrn är dä vagnmakare äfven, och hjelper mig
visst att utan dröjsmål få mitt åkdon i stånd, sä
att jag kan fortsätta min brådskande resa.»
»Jag skall göra hvad jag kan.»
»Herrn är förbålt snäll, som har sä många
yrken, är både målare, vagnmakare, sadelmakare,
smed ...»
»Och prest», inföll, godmodigt leende, må-
laren.
Helt flat och med tusende ursäkter för sitt
misstag, ville den resande låta köra sitt söndriga
åkdon till närmaste bondgård. 3VIen X*. C. Snell—
man svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
