Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Snellmanska slägten, Castrén och Lönnrot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!:~"J=gSSä
»Målarens ord svikes e j af presten.»
Andra dagen var åkdonet i fullt stånd; ty
Snellmart hade äfven under natten arbetat dermed;
och sjelf följde han i chäsen den tacksamme främ -
lingen ett stycke pä vägen, «för att», såsom han
sade, »se till om presten kunnat hälla hvacl må-
laren lofval.»
P. C. Snellman var ett snille, som tidigt åter-
vände till sitt ursprung, lemnande jordens sorger
och mänga af saknad blödande bjertan.
Det hände sig en annan gång, alt tvenne het—
lefrade resande en kall vinterdag möttes på en smal
landsväg i Limingo, der tvenne åkdon hade svårt
att komma förbi hvarandra, emedan vägen gick
igenom vallar af bögt uppkastad snö.
Med befallande röst ropade den ene af de
resande otåligt till den mötande: »Kör undan!»
»Gör det genast sjelf», svarade trotsigt den
andre.
»Undan! eljest kör jag rakt fram!» ropade den
förre med hetta.
»Ni må se huru delta tillgår», sade den sed-
nare, i det han svängde piskan öfver sin eldiga
häst, som genom ett skutt körde ihop de resandes
slädor.
Som en blixt kastade sig den förste ur sin
släda, med piskan i hand och tunnor tusan pä
lungan, och mellan tänder skallrande af utvärtes
köld och invärtes hetta röt han: »Herre, känner
ni ej landets lagar?»
Med lika hetta svarade den andre: »Dem kän-
ner jag, och vet att ni skall lemna mig halfva
vägen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
