Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett storskaligt universitet - 5. Inom universitetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärare lockas att avstå från att bli invalda, eller i alla händelser strejka
från deltagande. Att så ofta sker intygas från alla jag talat med.
Med överhoppande av en mängd andra styrelseorgan finner vi så
längst i botten styrelserna för de särskilda ämnesinstitutionerna, där
återigen lärarna satts i minoritet bland representanterna för
studenterna och servicepersonalen.
Det har ofta varit svårt att intressera studenterna för valet av
representanter i institutionsstyrelserna. Jag har hört talas om ett fall, när
endast tre studenter deltagit i valet och då röstat in varandra.
Servicepersonalen kan begära medbestämmandeförhandlingar om
hur de placeras i olika rum.
Professorn har ingen plikt att ens vara föreståndare för sin egen
institution, och många säges undandra sig aktiv medverkan i
institutionsstyrelserna, som blivit så uppblandade och som stjäl tid.
Detta ger bara några fragment av den brokiga styrelsebilden. En
yngre kollega i Lund berättade för mig, att han gjort sig mödan att
räkna fram hur många bestämmande instanser han hade över sig i sitt
arbete. De var över åttio! Stockholms universitet är säkert inte sämre.
Jag tillåter mig reflexionen, att de professorer och docenter, som
låter sig väljas och aktivt deltar i dessa styrelser, från toppen över
universitetet till botten i institutionsstyrelserna, väl ofta kommer att bli
bland dem, som känner sig behöva en ursäkt för att de inte mer
allvarligt driver högklassig forskning och ibland inte mycken
undervisning heller i sina ämnen.
Vad vi vet är att många universitetslärare för att skydda sin
forskningstid och i förtvivlan över särskilt linjenämndernas och
institutionsstyrelsernas ingripanden i läroplanen, examensfordringarna och
litteraturanvisningarna t o m vägrar att vara föreståndare för sina egna
institutioner och att delta i sammanträdena. De skyr av samma skäl
även att låta sig väljas till de andra "högre" styrelserna.
Men jag har också hört att särskilt i ämnen med få studenter och där
professorn är en stark och vinnande personlighet, han kan stå kvar
som prefekt och lyckas styra sin egen institution och hålla den i
möjligaste mån oberoende av alla styrelserna ovanom.
Med det inkrånglade styrelsesystemet är det naturligt att makten
mer och mer övertas av de anställda byråkraterna. Liksom de stora
sjukhusen har Stockholms universitet fått en direktör med en skara
underställda administratörer. De tenderar att öka i antal, liksom i varje
byråkrati (se i andra delen om Parkinsons lag).
Det har sagts mig att även lägre specialinriktade byråkrater tagit över
mycket av faktiska beslut, så inflytelserika som de blivit i lärarkåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
