Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett storskaligt universitet - 6. Allmänna omdömen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berika deras studier. Jag har även spårat den inställningen, att när en
student en gång valt en av de otaliga studielinjerna, han bör fullfölja
den till examen, om han inte hoppar av studierna helt och hållet, vilket
blivit alltför vanligt.
När han så nått examen efter kurserna inom grundutbildningen kan
han växla studieinriktning endast genom att på nytt börja på en annan
linje, vilket blir mödosamt och som man velat förhindra.
Det beslut han direkt efter gymnasieskolan tagit ifråga om
studielinje, får normalt bli avgörande. Så föga orienterad som den nyblivne
studenten vanligtvis måste antagas vara, är detta tidiga tvång att välja
en av de hundratals fastlagda utbildningslinjerna föga rationellt.
Vid universitetet undervisas muntligen alldeles för mycket och
studeras alldeles för litet, vilket nödvändiggöres av studenternas sämre
förutbildning i gymnasieskolan och frånvändheten från
världslitteraturen.
De som undervisar på grundstadiet vid universiteten är till större
delen lektorer, som skall ha den numera lägre doktorsexamen bakom
sig. Eftersom det i många ämnen inte finns tillräckligt antal sökande till
lektorstjänster, och eftersom de när de en gång är utnämnda kan ta
tjänstledigt utan att förlora lektoratet, sköts denna
lektorsundervisning ofta, ibland till hälften eller mer, av tillförordnade som inte ens
har denna låga kompetens. Lektorernas rätt att ta tjänstledigt men
behålla sin tjänst har, som rektor Helmfrid en gång påpekat för mig,
skapat ett allvarligt problem genom det stigande antalet åldringar på
platserna.
Rekryteringen till de alltför fåtaliga professurerna möter stora
svårigheter. Sedan gammalt drar studier för högre akademisk grad till sig
mest ungdomar från över- och medelklassen. Och av dem är det bara
ett fåtal som väljer att vilja bli profesorer. Kompetensnivån sjunker,
fastän få är villiga att se det. I nästa kapitel, där jag skall göra en
jämförelse med universitetsförhållandena i Förenta staterna, skall jag
göra några ytterligare anmärkningar om det låga utbudet i Sverige av
professorskandidater.
När jag skriver detta läser jag i Dagens Nyheter en artikel med
rubriken: Forskare vill inte avancera: att vara professor är ett
byråkratjobb.
"Forskarskickligheten spelar mindre roll i arbetet som professor än
byråkratisk fallenhet". Så säger docent Jan Bergström, Lund. Han har
liksom docent Sven Laufeld, Uppsala, tagit tillbaka sin ansökan om
tjänst som professor i geologi, särskilt historisk geologi, i Lund.
I brev till regeringen förklarar de båda docenterna varför de återtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
