Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kommunsammanslagningarna - 1. Hur det gick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minns inte att vi i regeringen, som jag var medlem av från sommaren
1945, någonsin diskuterade frågan, vare sig i statsrådsberedningen
eller vid regeringsluncherna.
Frågan sköttes, föreställer jag mig, av socialdepartementet, som den
tiden också var kommundepartement, utan att besvära oss andra. Den
ansågs tydligen inte vara av större politiskt intresse. Jag ser nu att Eije
Mossberg var föredragande. Som konsult hjälpte han Gustav Möller i
mera juridiska frågor. Möller hade kanske inte själv ägnat saken stor
uppmärksamhet.
Som jag nu finner, var det därefter länsstyrelserna som hade i
uppdrag att förbereda den nya kommunindelningens ikraftträdande.
Jag förstår att i denna första omgång, fullbordad 1952, en
kommunstorlek inte understigande 2.000–3.000 invånare med 5.000 som
normalstorlek var målet. Det var en sammanslagning utan brytning av de
gamla sockengränserna. Småstäder och köpingar berördes inte.
Detta var början och en fortsättning följde. I två steg — 1962, 1969,
sista gången tvångsvis, utan hänsynstagande till vad folket ute i
bygderna ville — skedde en ytterligare sammanslagning som till slut
minskade primärkommunernas antal från ursprungligen omkring 2 500 till
litet över tiondelen. Gotland fick bli en enda kommun. Det blev denna
sista gång inte en enkel sammanslagning, eftersom de gamla
kommungränserna inte respekterades. Städer och köpingar avskaffades.
De fick inte ens behålla de gamla beteckningarna stad och köping. Den
sista etappen i sammanslagningarna var genomförd 1974.
I hela landet blev kommunala förtroendemän, som arbetat utan eller
mot ringa ersättning och nära människorna i sin bygd, friställda från
sitt ansvar. De förtroendevalda kommunalmännen uppskattas ha varit
omkring 225.000 år 1951. Nu är de omkring 46.000.
Endast i två fall har när detta skrives det slagits till reträtt: Vadstena
har återvunnit sin självständighet från Motala kommunblock och
Dorotea från Åsele. I ett femtontal fall väntar krav på en uppdelning av
nya stora kommuner på beslut av regeringen efter kommunala
folkomröstningar.
Hela denna utveckling har skett efter den tid då jag var medlevande
i svensk politik och verksam som forskare om svenska förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
