Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kommunsammanslagningarna - 5. I Mariefred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådslag med mina rådmän omedelbart avkunna dom. Det bör tilläggas att
vi i Mariefred den våren inte hade några mera invecklade kriminala
eller civila processer.
Advokaterna tyckte inte om min processledning, som onödiggjorde
deras skriftliga inlagor — "tog brödet ur munnen" på dem, som en
advokat mer eller mindre skämtsamt sa mig. De överklagade
regelbundet mina domar, men hovrätten gjorde inga ändringar.
Även om för mig personligen ett viktigt skäl för mitt sätt att förvalta
mitt domarämbete var att spara tid för mina studier, blev den nya
ordningen både effektiv och framför allt synnerligen populär i staden.
Åhörarskarorna vid rådhusrättens sammanträden ökades.
För min del drog jag redan då den slutsatsen av dessa mina
erfarenheter, att en ökad aktivitet från domstolens sida i 1734 års lags anda var
av godo. Ett sådant system förutsätter lokala domstolar så att parterna
enkelt kan kallas till rätten.
I stället har vi fått den nuvarande centraliseringen och mycket stora
domstolsområden med domstolarna långt borta från människorna. Jag
menar att det var fel att vi avskaffade de många rådhusrätterna i våra
småstäder och därmed den lokala kontakten med befolkningen — även
om, som i Mariefred, rättsdistriktet borde ha utvidgats genom
inbegripandet av grannsocknarna; se nedan i sektion 9.
Nu är allt centraliserat. Domstolen är avlägsen. De flesta
mariefredsbor vet inte var den finns. Och inga från orten följer rättsskipningen.
Den är undandragen folkets intresse och medlevande.
Detta gäller även andra rättsärenden än processer. Småskaligheten
hade sina fördelar. På min tid kunde en husägare ringa upp mig för att
få en inteckning. Efter att han givit mig nödiga handlingar kunde jag
gå upp på vinden i rådhuset, där fastighetsarkivet var förvarat, och
skriva ut en inteckning utan dröjsmål. Nu får han först söka ta reda på
namnet och adressen och sedan skriva till den centrala och okända
myndigheten, som är ansvarig för fastighetsarkivet — och därefter,
som vi vet, ofta vänta i månader innan han får sin inteckning.
Om myndighetsutövningen i övrigt gäller det, att småskaligheten
innebar att vi oavbrutet träffades: på gatorna, i hemmen och på
stadshuskällaren. Detta medförde gemenskapsintresse för vad jag företog
mig och grannskapskontroll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
