Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den nya konstitutionen - 13. Populism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
populära även i för regeringen betydelsefulla folkgrupper.
När därtill den korta valperioden lagts fast, och nyval dessutom
förbjudits under de tre första månaderna och försvårats även därefter,
innebär detta att nyval under perioden oftast blir praktiskt taget
uteslutna. Det kan knappast för något parti eller någon partikonstellation
vara lockande att söka åvägabringa nyval, som då enligt den nya
konstitutionen blir gällande för bara den återstående delen av den
korta valperioden, i verkligheten en än kortare tid, eftersom valet inte
kan hållas omedelbart.
Jag ser således som grundläggande fel i den nya konstitutionen både
den korta valperioden och att den låsts fast. Dessa fel har naturligtvis
fått sitt allvar genom de vid konstitutionens skrivning oförutsedda
utvecklingarna: den svåra ekonomiska krisen och tendensen till nära
jämvikt mellan två "konfronterande" partiblock.
I England och i alla andra länder världen runt som i senare tid tagit
sitt parlamentariska mönster från detta gamla moderland, får ett val
gälla för en hel ny påbörjad valperiod, vanligen traditionsbestämd till
inemot fem år. Både denna längre valperiod och regeringarnas normalt
givna frihet att inom den yttersta gränsen bestämma tidpunkt för
nyval ger fördelar för en sittande regering, vilket är ägnat att skapa
större stabilitet i regeringsutövningen.
En reform av den nya svenska konstitutionen, som framstår ganska
nödvändig efter de erfarenheter vi haft, är i första hand en förlängning
av valperioden. Men vidare bör regeln om fasta valtillfällen brytas, så
att ett val ger mandat för en ny hel period. Se dock nedan i sektion 24.
Egentligen skulle jag för min del vilja återinföra
tvåkammarsystemet. Det förenade flera fördelar: en längre valperiod för den direkt
folkvalda kammaren, likväl ett kortare avstånd mellan politiska val,
men ändå ett stadigare underlag för en sittande regering.
Men det vore att begära för mycket att riksdagspartierna nu skulle
riva upp ett beslut som gällt själva utgångspunkten för arbetet med
den nya konstitutionen. Detta är en svårighet som vi skall möta också
vid diskussionen av andra snedgångna reformer, att partierna känner
sig bundna av vad de varit med om att ställa till med.
Emellertid vore det möjligt även inom enkammarsystemet att skapa
en större stabilitet i regeringsunderlaget genom att låta en del av
ledamöterna i riksdagen väljas av landstingen och för en längre period
jämte ett gradvis förnyande enligt vad man vill bestämma. De åtta åren
för gamla första kammarens förnyande är ju inte heliga. De var för
övrigt ursprungligen sex.
Jag kanske kan få tillägga här att jag ur samma synpunkt, d v s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
