Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet
- 2. Behovet av forskning
- 3. Personlighetstypen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta reser frågan, i vad mån det kan finnas snedvridningar i mina
erinringar. Närmast kunde man vänta en opportunistisk
tillrättaläggning. Man drar ihop minnen som man vill minnas men glömmer lätt
det som man inte vill minnas.
Jag har i min allmänna läsning inte funnit mycket i den psykologiska
litteraturen om hur selektivt minnet arbetar. En iakttagbar orsak,
varför somliga upplevelser fäst sig i minnet, är att de återkallats och ibland
berättats, kanske flera gånger. Men den iakttagelsen avlägsnar inte
misstanken för opportunism. För varför har man erinrat sig och
berättat just de episoder varpå en viss allmänuppfattning så byggts?
Jag har ansträngt mig att genomtänka allt jag kan minnas av
betydelse för ett allmänt omdöme. Och jag har sökt skriva med absolut
ärlighet. Men fullt försvarad mot minnets tillrättaläggning av vad jag
varit med om, kan jag naturligtvis inte känna mig.
3 Personlighetstypen
En sak vill jag från början understryka. De omständigheter jag i
sektion 1 pekat på som orsaker till en hög nivå av riksdagsmännens
kvalitet som politiker under trettio- och även fyrtiotalet var inte av
sådan natur, att de band dem till bestämda och fastlagda partilinjer i
alla möjliga särskilda frågor. Inom det socialdemokratiska partiet fanns
förvisso en gemensam grundåskådning. Men inom denna var det då
stort utrymme för personliga uppfattningar och en friare diskussion.
Som jag i kapitel VIII skall illustrera med exempel, kunde partiet också
ändra ståndpunkt och göra det även i viktiga frågor.
Denna partiets frihetliga karaktär under denna tid gav utrymme för
riksdagsmän av en annan personlighetstyp än hos dem vi nu fått. Utan
att kunna grunda mig på lika rikhaltiga personliga erfarenheter tror jag
att det förhållit sig likadant i de andra partierna.
Det finns säkert ett ömsesidigt samband mellan å ena sidan den då
förhärskande större åsiktsfriheten inom partiet och den frihetliga
personlighetstypen hos riksdagsmännen, och å andra sidan deras
begåvning och allmänt politiska kvalitet. Riksdagsmannaskap måste den
tiden ha varit en mera tilldragande sysselsättning för begåvningseliten
i olika samhällslager. Och fritänkande och frispråkiga individer blev då
i ett frihetligt parti lättare godtagna som kandidater vid riksdagsval.
Denna skillnad mellan då och nu skall framgå tydligare när jag i andra
delen av boken skall diskutera den nutida rekryteringen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0140.html
