Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet - 7. Samarbetet i partiet - 8. Riksdagens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta återkomma i min fortsatta framställning.
Det fanns heller inte omkring oss alla slags, för egna syften
väldisciplinerade, tunga intresseorganisationer. Och de som fanns var inte
utrustade med utredningskanslier.5 Det fanns då ett mycket större
utrymme för personliga insatser. Till alla dessa frågor kommer jag ofta
tillbaka i fortsättningen. Allt gick så enkelt till och gav utrymme för de
verkligt intresserade att ha direkt och ohämmat inflytande.
För utvecklingen av tankarna inom partiet och särskilt för kontakten
med ungdomen spelade i början av trettiotalet det av Arthur Engberg
bildade s k Marxsällskapet en viktig roll. Det sammanträdde på gamla
Kronprinsen vid Drottninggatan en trappa upp i dess sällskapsrum.
Vid ett sammanträde tidigt på våren 1932, då den nyssnämnda
socialdemokratiska arbetslöshetsmotionen förbereddes, var Wigforss,
Möller, Sandler och Sköld närvarande — jämte en stor skock av oss unga.
Diskussionen var mycket livlig och hade inflytande på motionens
slutliga utformning. Vid andra sammanträden diskuterades t ex med
inledning av Sköld, som var riksbanksfullmäktig, hur vi skulle handla
när Kreugerkrisen var i faggorna.
När längre fram Marxsällskapet började tyna bort, arbetade Nordens
Karlsson (Karl Fredriksson), som spelade en viktig roll i den inre
partidiskussionen, och jag med hur vi skulle få igång det igen. Men
först 1945 fick jag, som tillsammans med Arne Björnberg hade tagit
över redaktionen av Tiden — gjort färgen på omslaget röd, radikalt
förändrat innehållets både karaktär och uppställning och med ett slag
nästan tredubblat antalet prenumeranter — ett tillfälle att göra en
insats för upprätthållandet av den breda intellektuella demokratin
inom partiet. Vi startade "Kretsen kring Tiden", och hade under en tid
framgång med att regelbundet föra samman partiets ledare och unga
diskussionslystna partikamrater. Nu finns naturligtvis ingen sådan
central träffpunkt. Allt har blivit så storskaligt, invecklat och
specialiserat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
