Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Per Albin, Möller och Wigforss - 4. Per Albin konservativ? - 5. Per Albin under krigshotet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag minns bl a ett samtal alldeles i början av min tid i regeringen
sommaren 1945, då Per Albin till min överraskning uttryckte en
personlig uppskattning av kommunisterna, vilket jag inte hade väntat
från honom. Om de bara definitivt bryter förbindelserna med ryssarna
och blir ett rent svenskt parti, blir de bra att ha i vår politik, menade
han. "Vi socialdemokrater behöver sannerligen en pådrivare från
vänster för att hålla färgen."
Om kommunisterna utvecklade sig till helsvenskt parti, kunde de
väl i framtiden förena sig med oss, fortsatte Per Albin. Det skulle ju
innebära en alldeles opåkallad självförsakelse, om en del begåvade
politiker inom det partiet, genom att hålla det skilt från vårt stora och
mäktiga socialdemokratiska parti, skulle fortsätta att döma sig till att
aldrig kunna få de befattningar och förtroendeuppdrag som vi förfogar
över. Att Per Albin en tid hade spekulerat att ta med kommunister i en
kommande samlingsregering är känt.
Per Albin hade ju också under kriget, när landet kom att bli helt
inneslutet av trycket från Hitlertyskland, stått fast emot kravet på oss
att vi skulle utesluta kommunisterna från riksdagen, vilket högern inte
skulle ha haft något emot. Den enda diskriminering, vi under mina
riksdagsperioder utövade, var att vi lagade så att de fick ordet under
en debatt när det passade oss andra att ha lunch. Detta kunde
knappast ha genomförts så relativt konsekvent, om de inte funnit sig i det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
