Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Per Albin, Möller och Wigforss - 9. Möller och Wigforss i den praktiska politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatterna, fast Möller misstrodde skatten på dödsbon, som ju sedan fick
avskaffas.
Men om de andra skriverierna påpekade han att Wigforss med alla
sina lösa, radikalt socialistiska tankar inte någonsin i praktiken stod för
några djärva ansatser i den riktningen. Däri hade Möller otvivelaktigt
rätt. Ett exempel skall jag ge i kapitel X, där jag påpekar hur lätt
Wigforss kunde ta det när efter valutakrisen våren 1947 planerna om
nationalisering av oljehandeln måste ges upp. Han tycktes rentav ha
glädje i att avrätta denna socialistiska framstöt av Folke Thunborg och
flera av oss andra.
Ett annat exempel, som faller mig i minnet, är hur Wigforss tämligen
egenmäktigt fick oss att inte helt överta LKAB 1936, när vi
kontraktsenligt hade rätten att göra det. Det innebar uppskov med tio år till,
varunder, som kunde förutses, det ersättningsbelopp som staten
skulle betala blev mycket högre. Jag minns hur några i riksdagsgruppen
hade begärt ett sammanträde med gruppens förtroenderåd och
Wigforss och mig för att diskutera saken. Wigforss var bestämt emot
förstatligandet, men jag minns att han egentligen inte gav några skäl
utan bara insisterade, på grundval av sin auktoritet inom partiet i
ekonomiska frågor.
Det var en erfarenhet jag ofta fick göra. Hans öppna socialistiska
debattglöd var alltid förhanden i frågor som saknade praktisk politisk
aktualitet. Lika regelbundet vägrade han att diskutera skäl och motskäl
när vi stod inför frågor där det gällde att ta ståndpunkt. Då tycktes han
enbart ha kortsiktiga taktiska skäl emot socialistiska tilltag. De skälen
höll han för övrigt mest för sig själv och de var enligt min mening ofta
överdrivna.
Därför är hans namn inte förknippat med något djärvt socialistiskt
initiativ. Möller kunde i ett intimt samtal med en vän heller inte låta bli
att peka på Wigforss’ enligt hans mening överdrivna intresse för att
revidera partiprogrammet. Eftersom Wigforss ju inte mer än andra
ledande socialdemokrater ville binda oss genom att tillfoga ett
praktiskt arbetsprogram eller ge partiprogrammet denna karaktär, fick
hans enständiga arbete med programmet aldrig bli av praktisk
betydelse, menade Möller.
Möller hade i praktiken en mjukare, mera öppen inställning för nya
radikala ståndpunkter, och han var mindre av taktiker. Som
partisekreterare sedan så många år kunde man kanske ha väntat motsatsen av
honom. Möller var också mycket mera beredd att bli övertygad och att
därefter ta nya ståndpunkter för praktiskt förverkligande.
Den historia om hur Uno Åhrén och jag kunde få ta initiativet till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
