Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Självdeklaration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade en ännu längre väg till att bli institutionalist. Ursprungligen
betecknade jag mig som "centralteoretiker". Ännu under mitt Amerikaår 1929–30
var jag motståndare till den vid denna tid starka amerikanska
institutionalismen i linje från Veblen, Commons och Mitchell. Första uppslaget till
Econometric Society, som då av oss fattades som en försvarsorganisation mot
institutionalisterna, togs vid en lunch för mig och Ragnar Frisch som Irving Fischer
hade bjudit oss till vid Yale. Det är väl orsaken till att jag redan från början stod
som Fellow i denna organisation som jag sedermera kom att avlägsna mig från
så starkt.
Efter hemkomsten ledde nog mitt deltagande i utredningsväsendet och
framförallt författandet av Alvas och min Kris i befolkningsfrågan, 1934, men
knappast mina arbeten inom Stockholmsskolan till ett större intresse för de
institutionella förhållandena; se i kapitel VI och efterföljande kapitel.
9. Alvas och min bok Kontakt med Amerika, 1941, som var vår beredskapsbok i
den mörkaste tiden under världskriget, när vi lyckats ta oss hem efter den 9
april 1940, handlade om Amerika; liksom mina böcker Amerika mitt i världen,
1943, Vår onda värld, 1964, och alla översättningar till svenska av engelska,
mindre böcker berörde de världsproblemen.
10. Mina böcker
Raymond Aron anmärkte en gång, när i början av sjuttiotalet vi båda föreläste
vid universitetet i Berkeley och kom att diskutera med varandra om
förhållandet mellan Europa och Amerika, att jag nog var den enda publika person från
Europa som talade till amerikanerna som vore jag en vanlig människa där,
alltså en amerikan, utan att visa bindningar till ett europeiskt hemland.
När jag själv talar här, fortsatte han, kan jag ju inte glömma att jag är
fransman, våra hemmaproblem och vårt nationella intresse att det mäktiga
Amerika skall förstå oss. Jag ser därför Amerika med en fransmans ögon. Och
likadant är det med en engelsman eller en västtysk eller vilken annan europé
som helst. Men du talar och skriver om Amerika som om du aldrig tänkte på
att du är europé och svensk.
Jag tror att Aron hade rätt. Många vanliga amerikaner tror ju också att jag är
amerikan. Och de som vet var jag hör hemma, är vanligen beredda att
acceptera även min kritik, som ju vanligen varit hård nog men inte verkat som en
utlännings. Jag har ibland kallats en "dutch uncle".
Bakom detta mitt beteende som kritisk forskare om amerikanska problem
har nog legat först en högfärd hos mig som svensk. Sverige har för mig varit
självklart och inte krävt någon diplomati från min sida. Vad jag skrivit om
Amerika har varit direkt sprunget från vad som varit problem där. Och jag har
sett dem från amerikansk synvinkel.
Hela idén om den "svenska modellen", och djupare sett tanken att
förhållandena i ett land kan vara enkelt förebildliga för ett annat land, har för mig
alltid framstått som ohållbar. Hur skulle Förenta staterna, med en alldeles
olika historia, följaktligen olika traditioner och helt andra etablerade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
