Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan på våren 1927 disputerade jag på Prisbildningsproblemet och
föränderligheten, som blev en laudaturavhandling. Med den tidens mycket strängare
villkor i alla hänseenden hade jag då som disputand inom juridiska fakulteten
fått avlägga licentiatexamen också i finansrätt.
Jag blev docent vid högskolan och fick dess då enda docentstipendium på
4.000 kronor, som visserligen var skattefritt. Jag kände mig orättvist gynnad
och minns att jag till Alf Johansson sa att när han blev färdig kunde han överta
det. Så snälla var vi i vänskapskretsen. Hans doktorsavhandling kom ju att
dröja till långt efter att jag blivit professor, mot slutet därför att Alf drogs in i
bostadspolitiken; se i kapitel VIII.
Omedelbart efter disputationen reste Cassel till den stora ekonomiska
världskongressen i Genève, där han, Anders Örne och Per Jacobsson som
svenskt gäng spelade en så betydande roll. Jag fick omedelbart efter
disputationen vara tillförordnad på hans professur.
Jag hade då utom avhandlingen inte publicerat någonting i tryck och
fortsatte att ägna min arbetstid helt åt studier av vetenskapliga publikationer och eget
författande i facket. Den enda utåtriktade verksamhet jag minns under
tjugotalet var att jag var studieledare för ett par ABF-studiecirklar, som Rickard
Sandler hade engagerat mig för, och ibland gästande föreläsare vid Brunnsviks
folkhögskola, dit jag hade inbjudits av Sigfrid Hansson, som sedan den tiden
blev Alvas och min nära vän.
Mitt första större arbete efter doktorsavhandlingen, Vetenskap och politik i
nationalekonomin, 1929, hade förvisso en vänstervridning. Men närmast var
den ett inslag i "ungdomens revolt", som Ernst Wigforss kallade boken i sin
anmälan i Tiden. Den var riktad mot de äldre nationalekonomernas
resonemangsmetoder, när de framlade sina politiska uppfattningar som
"nationalekonomiskt riktiga", dvs vetenskapligt grundade utan redovisning av
värdepremisser (se förordet fotnot 8).
Boken var ursprungligen tänkt som en pamflett, och det var Alf Johansson,
som hade haft idén att den borde skrivas och att jag var den som skulle göra
det. Men i stället blev den, efter mer än två års hårt arbete, en historiskt kritisk
analys av nationalekonomins utveckling sedan dess begynnelse. Tillsammans
med en del tillägg finns den tillgänglig i en nyutgåva, 1972. Den är, tycker jag,
en av mina mer betydelsefulla vetenskapliga insatser, fast jag trodde att jag
bara skrivit en halvpopulär inledning till högre studier, vartill den även ofta
använts utomlands efter dess översättning till engelska, tyska, italienska,
japanska och spanska. Den är dessvärre fortfarande helt aktuell (se förordets
fotnot 8 och i andra delen, bilaga "Parentes om nationalekonomerna").
Vad jag här vill framhäva är, att när jag sommaren 1931 kom hem till Sverige
efter två års bortovaro i Amerika och Genève, och då vid sidan av fortsatt
vetenskapligt arbete genast blev verksam som socialdemokrat, var jag en
nykomling i politiken. Men jag var en fullfjädrad och mycket aktiv
vetenskapsman, som just då styrde in på forskningsuppgifter av direkt betydelse för
svensk politik.
Detta förklarar, varför mina förbindelser med partiet från början var med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
