Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna voluminösa skrift genast fick en så omfattande spridning och så stort
inflytande både vetenskapligt och politiskt är nog ganska klart (se fotnot 10 i
förordet).
Det motsvarande gäller nog effekten av Kris i befolkningsfrågan i Sverige tio år
tidigare.
När jag kom till att skriva Asian Drama flera decennier senare hade jag
svårare att bevara denna utvecklingsoptimistiska grundinställning.
Och när mina studier därefter fört mig till en alltmer dyster syn på
världsutvecklingen, har ändock mitt hela intresse ständigt varit att finna möjligheter
till en förbättring. En författare som stått mig särskilt nära, Paul Streeten, har
kallat mig "den optimistiska pessimisten".
Alva har nog i högre grad bevarat vår ungdoms utvecklingsoptimism. I trots
av sin klarsyn för den mycket oroande utveckling i nedrustningsfrågorna, som
hon ägnat en stor del av sitt arbete under de sista två årtiondena, blir hennes
slutsats: "Det är inte människovärdigt att ge upp".
5. Olle Engkvist har berättat för mig att han någon gång under tjugotalet
hade fått idén att det var fel att ha privatägda hyresfastigheter. Han hade tänkt
igenom hur ett kommunägt monopolföretag efter ett övertagande av de
privatägda fastigheterna i Stockholm skulle kunna rationellt och billigt förvalta
husen i de olika stadsdelarna. All fastighetsspekulation skulle på det viset
förebyggas.
Olle gick med sin idé till sin specielle vän Gustaf Lagercrantz ... i
Inteckningsbanken som uppmärksamt hörde på honom. Han föreslog att Olle skulle
lägga fram sitt förslag för Ivar Kreuger, till vars omdöme han hyste stor tillit.
Olle gjorde så. Kreuger lyssnade också uppmärksamt och förklarade till slut att
rent företagsekonomiskt såg han bestämda fördelar i förslaget. Men han hyste
"moraliska" betänkligheter. Vid blotta ordet "moraliska" släppte Olle sitt
förslag som ett hett järn. Han ville förvisso inte stå för något moraliskt
tvivelaktigt.
Den egenartade prestige som Kreuger hade i Sverige var fantastisk. Jag
träffade honom aldrig personligen. Men jag erfor hans anseende som bl a
moraliskt föredöme överallt. Jag skall för Arbetarrörelsens arkiv tala in en
bandupptagning om mina indirekta kontakter med Kreuger.
6. Jag var naturligtvis fascinerad av den nya arbetsuppgiften att utreda
Amerikas negerproblem. Och jag var samtidigt trött och litet missnöjd med mitt
arbetsliv i Sverige.
Jag hade ju i hela tre år haft mina krafter helt upptagna med arbetet i
befolkningskommissionen, som visserligen var politiskt betydelsefullt genom
att i praktiken fastlägga framtidslinjen för den familjesociala politik, som Alva
och jag hade gjort upp planritningen till i Kris i befolkningsfrågan. Men det hade
betytt att jag under denna långa tid dragits ifrån vetenskaplig verksamhet i
den högre skolan.
Mitt intima samarbete från de tidigare åren efter hemkomsten 1931 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
