Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnens hemkärlek. Av Frans v. Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av FRANS v SCHÉEL-E
Trädet behöver en mark med lämplig jordmån att sänka
ned sina rötter i. Näringen från jorden är visserligen ej nog
för dess liv; det behöver även ljus och luft. Men ytterst
kommer det dock an på jorden. Ryck trädets rötter ur den,
och solens strålar kunna ej bevara dess liv. Plantera trädet
i en annan jord, och det är en lyckträff, om växten överlever
förflyttningen. Även i bästa fall dröjer det länge, innan
trädet vant sig vid de nya förhållandena och lämpat sig
efter dem.
På samma sätt är det med människan. Även hon behöver
en fast mark att sträcka sina rötter ned i. Den marken är
hemmet. Är hon hemlös, så förtvinar det bästa hos henne.
Försöker hon skaffa sig nytt hem, blir det nya ofta aldrig
riktigt hennes, och främlingskänslan smyger sig på henne
ännu vid den egna härden.
Hemmet i den bemärkelse vi här tala därom är icke
bostaden såsom blott sådan. Ett hotellrum är ock en bostad
men sällan ett hem. Bostaden göres till ett hem genom det
mänskliga liv, som lever därinom. Människan är en
sam-fundsvarelse; hon behöver samliv med sina likar. Till ett
hem höra därför ock de människor, som tillsammans med
oss leva vårt hemliv. Enslingen kan trivas väl i sin
kammare, men något hem i egentlig bemärkelse har han inte.
Hemmet måste för att göra skäl för sitt namn äga en viss
varaktighet och oföränderlighet. Det är nämligen
framförallt genom vanans makt vi bindas vid henunet. Vi ha fått
det i arv, eller vi ha själva danat det efter våra behov, så
gott vi kunnat; men sedan är det i mångt och mycket
hemmet, som danar oss. Det trycker sin prägel på vår
individualitet, fastare och djupare för varje dag, som går.
Det har sagts: »Säg mig, med vilka du umgås, och jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
