Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnens hemkärlek. Av Frans v. Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, hurudan du är». Med ännu större skäl kan man säga:
»Säg mig, hurudant ditt hem är, och jag skall säga, hurudan
du är».
Hemmet är den fasta punkten för vårt liv. Ofta utföra
vi vårt arbete utom hemmet, men till det återvända vi
under vilostunderna, och när arbetet för dagen är slut.
Där ute växla intrycken i mer eller mindre brokig mångfald,
vi ryckas av dem än hit, än dit och ha svårt att behålla
det egna jaget orubbat sig likt. Yttervärlden kommer oss
att glömma oss själva, och personligheten trycker av allt
det främmande, som möter oss. Men så komma vi hem; där
är allt sig likt, där röra vi oss i en omgivning, som är
avpassad efter oss, och för vilken vi själva så småningom
avpassats. Där finna vi lugn och ro. Där äro vi åter oss
själva och behöva ej lägga på oss några onaturliga band.
Där kunna vi leva vårt inre liv, det personliga livet.
Så är det, när hemmet är ett verkligt hem. Då är det
framför allt där, som vi personligen utvecklas i samliv
med andra personer, som stå oss nära, förstå oss och känna
med oss.
Vad som här sagts om hemmets och hemlivets betydelse
för oss alla, det gäller alldeles särskilt om barnen och
ungdomen. De behöva än mer än vi äldre hemmets huld
och skydd. Deras ännu ej utbildade personligheter komma
till sin rätta utveckling endast i hemmets stillhet och under
hemuppfostrarnas lugna vård.
Men för att vara rätt mottagliga för dessa hemmets
inflytelser måste de trivas hemma, älska hemmet. Annars
lockas de bort därifrån och sluta sig, när de äro hemma,
trumpet inom sig själva.
Tyvärr är det så mycket i nutiden, som verkar upplösande
på hemlivet och särskilt försvagar hemmens makt över
barnen. På vad sätt kunna vi motverka detta tidslyte?
Hemmet behöver varken vara rikt eller vackert för
att fästa barnen med de starkaste band. Ju enklare, desto
bättre, ty desto lättare finner barnet sig till rätta däri.
Men det skall vara lugnt och stilla samt ej för mycket
stört av främlingars besök. En gästgivaregård är intet hem.
Och så måste hemmet vara sig likt från år till år, ty, som
sagt, det är framför allt vanans makt, som fäster oss vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
