Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnens hemkärlek. Av Frans v. Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om barnet ej har något så när jämnåriga syskon, måste
hemkretsen kompletteras med en eller annan god kamrat.
»Lika barn leka bäst», och det är icke bra för ett barn att
leva bland idel äldre personer eller att gå för mycket ensamt.
Vi människor äro, som sagt, samhällsvarelser; vårt liv är
naturligt endast i samliv med likar; barnens tillsammans
med andra barn.
Men vi behöva ock det samliv, i vilket vi underordna oss
andra. Och särskilt behöver barnet ett sådant
underordnande under äldre personer i hemmet, framför allt under’ far
och mor. Den, som ej som barn lärt sig att lyda, lär sig
sedan ej heller konsten att befalla.
Föräldramakten skall införa ordning i hemmet, men
där skall ock finnas frihet. Uppsikten över ordningen
bör vara allvarlig, ja, vid behov sträng. Det är icke de
kle-miga föräldrarna, som av barnen älskas mest. I kärlek
ingår nämligen alltid ett element av beundran, och det är
kraften vi beundra, ej svagheten. Men regementet i hemmet
får varken vara despotiskt eller pedantiskt. Gränserna för
barnets frihet skola vara fasta, men vida, så att deras
överskridande verkligen kännes såsom en orätt. Självsvåld
får ej tolereras, men ej heller barnets behov av
självständighet åsidosättas. Intet verkar så hämmande på
personlighetens utveckling som den ständiga grämelse, som följer
med för långt drivet tvång. Man får ej ställa så till, att
barnet känner sig fritt, först när det kommit utom hemmets
port.
Men det är icke i den riktningen, som nutidens föräldrar
vanligen gå för långt, utan snarare i den motsatta, så att
barnen bliva hemmets despoter. För den uppgiften äro de så
litet vuxna, att hemlivet även för dem under sådana
förhållanden blir allt utom angenämt. Anarkien verkar
upplösande ej blott i staten utan även i hemmet.
Allt sunt samliv är samarbete, och det ligger mycken
vikt uppå, att barnen tidigt få deltaga i de husliga
sysslorna, det arbete, som närmast behöves för att hålla hemmet
uppe. Först härigenom få de den rätta hemkänslan. De
känna hemmet riktigt såsom sitt, endast om de veta med
sig, att det delvis existerar genom dem, och att även de
ha sin nyttiga plats i hemlivet. Den lille är aldrig lyckligare,
än då han tror sig uträtta något. Hjälpen kan mången gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
