Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnens hemkärlek. Av Frans v. Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara av rätt tvivelaktigt värde, och mången husmor tycker
helt visst, att de små hjälparna endast äro i vägen. Men
det får hon aldrig låta dem märka, då därigenom deras
arbetsglädje skulle förstöras.
Allt detta gäller dock endast sådant, som jämförelsevis
är bisaker. Det viktigaste är den ande, som i det hela råder
i hemmet.
Skola barnen älska hemmet, måste kärleken där vara den
luft, de inandas. Kärlek väcker genkärlek. De, som ha
den rätta kärleken till sina barn, bli ock älskade åter,
och i deras hem lyser en inre sol, även om det yttre solljuset
är aldrig så knappt. Och vill man, att ens barn skola älska
sitt hem, så måste man själv älska det. Först då flyttar
den riktiga hemtrevnaden in. Huruvida man det gör,
beror långt mera, än man tror, på en själv. Kärleken är
ej blott en känslans utan ock en den fria viljans sak. Och
lika väl som en trogen kärlek är en äktenskaplig plikt,
finnes det en plikt, som heter trohet mot henunet.
Ett hem, som man som barn lärt älska, är ej blott en lycka
för barndomsåren utan för hela livet. De ljusa minnena
därifrån kunna lätta många skuggor i det liv, som vi sedan
leva. Och bättre gåva kan inan därför ej giva sina barn
än sådana solskensminnen. Det är en skatt, som aldrig
kan tagas ifrån dem, huru fattiga de än i övrigt må bli.
Att samla till den skatten är därför en av de viktigaste
av alla föräldraplikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
