Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaniner. En rättvis värdesättning. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger silvertonen — hos Lilla Silver är det växlingen mellan
ljusare och mörkare hårspetsar. Även Stora Silver
förekommer i olika nyanser — mörkare, mellangrå och ljus — och
även här är den mellersta färgtonen den mest
eftersträvansvärda. Ett fel har dock Stora Silver: honorna hämta
sig så sent efter ungarnas födelse,- att det blir långt
mellan kullarna.
Båda dessa kaninslag äro vackra och i alla avseenden
mycket nyttiga, men mina speciella små vänner äro dock
de vita stora danska lantkaninerna (= Y. D. E), jämförelse-
Vit dansk lantkanin, hona.
vis stora emot sina föregångare, de vanliga danska
lantkaninerna. Denna ras är visserligen ganska ny men
ingalunda någon uppkomling, tvärtom ett rasbiologiskt
lyckligt resultat genom korsning av den gamla danska
lantkaninen och Belgisk jätte. Av den förra har den fått
sitt goda kött och sin fina, glänsande päls, av den senare
sin storlek — en god förening av goda egenskaper.
Dessutom är den mycket förnöjsam med avseende på såväl
bostad som föda, snabbt växande och härdig. De röda
ögonen skrämma mig ej. De äro alltid pigga och vänliga
och göra sig förresten alls icke illa i den fina, vita och mjuka
inramningen. För alla dessa tre raser gäller, att pälsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
